Vi lämnar Poitiers, Frankrike, som vi trodde var en liten mindre stad, men som visade sig ha 80 000 invånare. Vi styr upp mot 10 miljonersstaden Paris.
Efter två- tre timmars körning vill jag alltid ha en espresso på förmiddagen. När vi fikat och kom ut till vår bil hade denna bil parkerat intill oss. Det är den enda jag sett i sitt slag.
Jag älskar inga storstäder och absolut inte Paris. När man studerar kartan ser man ett virrvarr av vägar. Det finns ingen smidig ring utanför för oss som bara vill ha genomfart. Jag frågade Birgitta om det räcker att vi bytt väg 20 gånger, det är säkert mera, sa hon. Vi kör en km och så en ny väg, rörigt och trångt.
Jag sa när vi körde här, ”jag skulle inte vilja bo här gratis och med full lön”. Tänk vad bra vi har det som bor på landet.
Ett virrvarr med trafik fån alla håll. Efter cirka en timma är vi igenom och på väg norr ut mot Belgien.
Belgien gillar jag inte heller, ofta gropiga vägar, nedklottrat, fult i största allmänhet, går inte att tanka bilen på vanligt sätt. Säg till i luckan att du vill tanka för 70 €, vilken pump och betala. Belgien är ett ”skitland”, sa han som tankade bredvid mig. Jag håller med och vill fortast möjligt härifrån. Vad sur jag blev vid tanken på alla EU miljarder detta land mottar inte minst från oss svenskar. Vårt mål var att komma till Tyskland denna kväll och sova ”lagligt”* bredvid autobahn. (* I många länder tillåts inte övernattning i campingfordon på parkeringsplatser).
Förra året körde vi rakt ut till Köln och sedan raka spåret norrut. Vår nya GPS, som varit helt klockren på de stora vägarna, tog oss nu med på en genväg in genom Holland. Vi möttes av rena drömvägen att köra och tyckte det var spännande att få lägga ytterligare ett land som vi besökt med husbil till vår lista. Notera att vi möts av första regnet på fyra veckor.
Vi kör mil efter mil, kommer vi inte till Tyskland snart, undrar vi, så vi kan stanna och sova ”lagligt”. Till slut rullar vi in i Tyskland, men då får vi köra mil efter mil innan vi hittar ett Rasthouse där vi kan parkera för natten. Klockan är 21 på kvällen när vi kan tränga oss in, få natt ro och äta middag. Vi har kört nästan 100 mil när vi parkerar och kört i fyra olika länder denna dag.
Matts Torebring 
Lämna en kommentar